10 snabba med..

Pia Cramling

En verklig schackambassadör

Pia Cramling - Foto: riyadh2017.fide.com

Vår sjunde intervju i serien för Finansschack.se är med Sveriges bästa schackspelare på damsidan genom tiderna Pia Cramling.  Aktiva svenska schackspelare säger om Pia att hon verkligen lever för schack.

​I serien med korta intervjuer, ”10 snabba”, kring schack intervjuar vi spelare från förra årets blixttävling, men även andra schackprofiler. ​Allt i syfte att öka intresset för schack.
Finansschack är stolta över att kunna välkomna Pia Cramling som deltagare i årets tävling.

En rättvis & god drottning med lika stort hjärta som kunskap. Hon styr sitt vackra schackrike med sin spanske kung & talangfulla prinsessa.

Internationella stormästaren Pia Cramling är Sveriges bästa kvinnliga schackspelare genom tiderna och en oerhört välrespekterad spelare både i Sverige och utomlands.

Cramling är en världsspelare som under fyra decennier tillhört det absoluta toppskiktet och spelar fortfarande i det svenska landslaget.

Hon är sambo med den spanske internationella stormästaren Juan Manuel Bellón och tillsammans har de dottern Anna som redan nu går i föräldrarnas fotspår och har deltagit i flera starka internationella tävlingar. Pias bror Dan Cramling tillhör också svenska eliten i schack.
​
Förra året firade Sveriges Schackförbund 100 år och i samband med firandet beslöt förbundets styrelse att hylla de mest namnkunniga spelare genom tiderna, GM Ulf Andersson och GM Pia Cramling genom inbjudningsturneringar i deras namn. 

 ​

Stormästartiteln

Pia Cramling är vår första och hittills enda kvinnliga stormästare. Hon tog sin Internationella mästartitel 1983 och 1992 knep hon som femte kvinna den Internationella Stormästartiteln efter en öppen turnering i Bern i början av 1992.

Hon var den tredje kvinnan som blev GM genom att ta sina inteckningar i vanliga tävlingar i ”öppen klass” 

Nona Gaprindashvili och Maya Chiburdanidze fick sina titlar genom att vinna dam-VM och innan dess var de ungerska syskonen Zsuzsa och Judit Polgar också före.

10 Snabba med Pia Cramling

​Hur blev du intresserad av schack? Vad fick dig att börja spela?
Jag har en bror Dan (IM och svensk mästare 1981), som är fyra år äldre, och som jag väldigt mycket såg upp till när jag var liten. Det han gjorde ville jag också göra. Så jag spelade fotboll, pingis, följde med honom när han fiskade, och sedan spelade vi också mycket spel hemma. Dan lärde sig schack av pappa i sjuårsåldern men jag var inte intresserad.


På våren 1973 startade SK Passanten sin verksamhet i Huddinge där vi bodde. Dan som spelat schack hemma med pappa och med en granne gick med direkt.  Han tjatade på mig att jag skulle följa med honom till Passanten och åtminstone prova en gång. Jag visste inte alls hur pjäserna gick och tyckte schack verkade väldigt tråkigt men Dan var envis och lyckades till slut övertala mig. När höstterminen startade gick jag dit och blev direkt biten.


Den där första dagen på klubben fick jag känna på hur pjäserna gick och det blev starten. Jag älskade schack från början. Det gick inte speciellt snabbt det första året men när jag var tolv började jag att tävla utanför klubben och vann även några tävlingar.

 
Hur länge har du spelat?
Jag var tio år 1973 och sedan dess har jag spelat hela livet så det blir en massa år nu.

 
Fler ungdomar börjar spela schack, men kring senare tonåren slutar
många tjejer, varför tror du det är så?​

När man kommer upp i tonåren har man inte samma tid längre och då fortsätter man bara med sin hobby om man verkligen gillar den.  Det är dock inte så lätt i en miljö där man är ganska ensam som tjej. I de riktigt unga åldrarna är det oftast lite fler flickor än pojkar som spelar men tyvärr är det ytterst få barn som fortsätter efter Schackfyran.  Många killar slutar också när de kommer upp i högstadiet och gymnasiet även om det kanske inte i är i samma utsträckning som tjejerna. 


I Sverige och Norden har vi knappt några speciella flick- eller damarrangemang eller annan positiv särskiljning för att få med tjejerna. Vi är också ett av de länder som har riktigt få kvinnliga spelare om man jämför med andra länder - i Sverige är det ca 3% av kvinnorna som har elo-tal. Jag tror att det delvis beror på att när vi värnar mycket om jämställdhet tar det emot att ge fördelar till tjejerna även om vi är ytterst få.


Sveriges Schackförbund planerar en satsning på att vända trenden. Jag tror att det kommer att gå åt rätt håll när man aktivt tar itu med problemet och inser det självklara, att svenskt schack blir mycket bättre och roligare om vi också får med tjejerna.​

---

Hur ser du på fenomenet Magnus Carlsen? Varför är han så bra? 
Ja, Magnus är ett fenomen och det är otroligt kul att ha en nordisk världsmästare, synd bara att han inte är svensk!

Jag antar att hans oerhörda minne, den analytiska förmågan han hade som redan väldigt ung, samt att han själv har tränat mycket och hårt ända sedan han var liten har betytt mycket.

​Om han inte hade haft den rätta miljön med en familj som uppmuntrat och stöttat hela vägen samt bra tränare, skulle han nog inte utvecklats till den han är idag. Dessutom, är Magnus antagligen den "sportigaste" världsmästaren vi har haft i schack. Det gör att han kan hålla energin på en hög nivå under turneringar. Han har också en spelstil där han nästan tröttar ut motståndarna, genom att hela tiden hålla liv i ställningar och spela vidare tills motståndaren går fel.

Magnus har blivit riktigt stor i Norge och skapat en schackboom man inte sett make till. Det är bara att gratulera vårt grannland och glädja sig med dem. 
​
​Vad har det inneburit med datorernas "intåg" i schackvärlden?, bra eller dåligt?
Det är både på gott och ont men mest gott tycker jag trots allt. Schack har onekligen blivit mycket mer vetenskapligt nu och nivån har fått ett rejält uppsving. Det är roligare och lättare för de flesta när man kan träna med hjälp av datorn eller mobilen, och de som bäst anpassat sig till den nya tekniken är förstås de unga. Att vara stormästare när man är 13 år är fortfarande tidigt men inte längre lika unikt. Schack har blivit lite av ungdomens ”sport”.
​
Datorn har gått om människan för länge sedan, men den kapplöpningen är inte längre intressant. Däremot är det fascinerande att se hur långt en dator kan nå, inte minst Alpha Zero, som imponerat enormt på sistone med sitt intuitiva attackspel som inte liknar något en dator tidigare har presterat. 

​Blir man smartare av att spela schack?
Det tror jag! Även om det inte är säkert att det man tränar på alltid kan användas i vardagslivet får man onekligen bra stressträning och lär sig att fokusera. Jag har själv alltid haft beslutsångest men nu har det äntligen lossnat och även om jag hamnar i tidsnöd i olika sammanhang tar jag mina beslut snabbare än tidigare.  ​

​​​​Följer du nyheter om schack regelbundet?
Oja det gör jag. Jag brukar gå in på de svenska schacksajterna i första hand men läser gärna nyheter även på t ex ChessBase och Chess24. Även hemma blir jag uppdaterad då jag lever i en schackfamilj, och får ibland schacknyheter serverade vid middagsbordet!

Har du något speciellt schackminne att dela?​
Ja, det har varit många omväxlande och härliga år vid schackbrädet och jag har fått träffa många fascinerande människor som brinner för schacket.   
Jag är oerhört glad att ha en schackfamilj. Utan min sambo Juan hade jag aldrig kunnat leva som schackspelare under alla dessa år. Det hade blivit alldeles för ensamt som tjej på den tiden. Nu har det blivit mycket bättre internationellt.  En annan förutsättning var att vi bodde i Spanien där det fanns många tävlingar. Vår dotter växte upp med schack, hon var alltid med oss på tävlingar och jag är otroligt glad att hon spelar och tycker att det är riktigt kul. Det kunde lika väl ha blivit tvärtom.
 

På kvällarna under lag-EM i Göteborg 2005 ville Anna gärna spela med mig. Hon var då bara 3 år gammal och visste hur pjäserna gick. Rockad hade hon inte lärt sig så jag brukade göra det i tre drag – upp med kungen, fram med tornet och sedan ned med kungen igen. En kväll tittade hon på mig och sa bestämt ”nej, nej så där gör man inte” och visade hur en riktig rockad skulle gå till, att man faktiskt kan göra det i ett enda drag.
 

1994 blev Juan och jag inbjudna till Miguel Najdorfs födelsedagsturnering i Buenos Aires. Han fyllde år 15e april och gav argentinarna en schackturnering varje år. Den här gången ställdes 10 argentinare mot 10 utlänningar. Vi satt uppe på en scen när vi spelade. Ibland när en av mina motståndare gick upp kom Najdorf och satte sig mitt emot mig precis som det var hans eget parti. Det gjorde han med alla, alltid på argentinarens plats. Om någon argentinare gjorde ett misstag blev han oerhört irriterad och beklagade sig högljutt. Det var fullt med publik som applåderade när en av deras spelare vann även om det skett efter en bortställning, men om någon av oss utlänningar vann var det tyst i publiken. En dag fick vi följa med hem till Najdorf som körde oss i sin bil. Det kändes inte alls tryggt med honom bakom ratten i den impulsiva trafiken men vi kom fram välbehållna. Jag tror även att Peter Leko och Stuart Conquest var med och att vi spelade 7 minuters blixt med Najdorf, som var hans specialitet. 
 

Några år senare under Olympiaden i Jerevan 1996 var även Najdorf där som hedersgäst. Han följde alltid med det argentinska laget och fanns på plats under ronderna. Jag spelade med de svenska killarna och gjorde mitt bästa OS. När Najdorf såg mig frågade han hur det hade gått. Om jag spelat remi fick jag en kindpuss och vid en vinst en på vardera kinden. Som tur var såg han inte mig efter min förlust mot Frankrikes Joel Lautier.
Najdorf är onekligen en av de största schackpersonligheter jag fått träffa och var en man med ett stort hjärta.